Julgransfot...

Det har varit så mycket annat som gått före bloggen på sistone....

Här är iallafall en bild på parasollfoten som numera är en julgransfot...

Återkommer snart med nya bilder.

Må så gott!

Pepparkakshuset

Jag satte in 3 st batterivärmeljus i huset och fick släcka i köket för att det skulle synas att det lös därinne. Snuttan blev lite rädd för helt plötsligt hade hennes fina pepparkakshus förvandlats till spökhus! Buuuhh....

Så det tog vi bort och tände i taket igen, får skaffa mig en ljusslinga istället och lägga in.

Tomtenissa i dörröppningen.

Alla tomtar och allt som går att klämma dit ska dit. Gullungen gillar verkligen att pyssla och smycka det hela, hon nynnar och småsjunger fast hon hatar sång...

Hon älskar djur fast inte grisar... (konstigt tycker jag för grisar är ju härliga) men denna får vara med och så lade hon till att vi får väl hoppas att han inte blir julskinka...

Kameler älskar jag.... det är något visst med dem. De väcker alltid ömma känslor och glädje inom mig...

Denna ljuvliga kamelform fick jag igår, Tack Yvonne! Det var en rolig present!!

Julpyssel

Lite julpyssel har vi hunnit med, Gullungen och jag.

Vi har gjort alla delarna till pepparkakshuset och Gullungen har kristyrat och dekorerat.

På Bolibompa tipsade de om att göra apelsiner med paljetter och nålar. Så det ville Snuttan göra direkt...

En del små "non-stop" hamnade ju i munnen också såklart...

Sedan sydde jag tre små gummor (Tildas byst-änglar) som jag fått beställning på för ett tag sedan. Jag gillar det gråa håret bäst...

Tilda byst-ängel

Har sytt en liten byst-ängel. Men jag har lite mer tråkiga sy-projekt framför mig nu, sy i ny dragkedja, fålla termobyxor, korta av ärmar på vinterjacka och lite annat smått och gott...

Gamla tidningar

Nu var det min tur att få en del av väggen blottad så att de gamla tidningarna kom fram. Jag ska inte få omtapetserat men väl en ny ytterdörr. Så här ser Stockholms Dagblad från 3 augusti 1935 ut.

Tvättsiden i sommarkvalitet kostade 2,35 kr per meter.

Synd att det inte gick att läsa hela artiklarna.

Ett syprojekt klart!

Äntligen är dotterns fodrade "galonbyxor" klara. Nu kan det bli snöslask, fast helst inte, för jag vill ju ha en kall vinter med mycket snö...

Tyget - regnklädestyg hittade jag på stoff och stil, fodrade med ett blått fleecetyg från lokala tygaffären. Spännen med inbyggd visselpipa ifall man skulle gå vilse.

Detta intresserar mig, och berör mig djupt: En kvinna som kan tala med hästar, Emelie Cajsdotter. Här intervjuad av Lasse Bengtsson.;http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.711423

Boken hon har skrivit, Alla kungens hästar vill jag läsa. Här är en recension:

Alla Kungens hästar tar sin början i mötet med en folkilsken ponny. Hon lärde mig två saker; att det finns ett annat sätt att kommunicera. Men för att det skall vara möjligt måste man radera ut alla skillnader i värde. Det kan inte finnas någon hierarki.Den gången var jag elva år gammal och sedan dess har jag rest världen över, hela tiden med samma frågeställning. Är det nödvändigt att utöva dominans i hanteringen av djur?

Och vore det möjligt för en människa att omsätta en ickehierarkisk princip i praktisk handling?Jag reste till Jordanien efter en serie drömmar. Inte dagdrömmar, utan verkliga drömmar om natten. Dessa drömmar ledde fram till ett stuteri utanför Amman, där man föder upp arabiska fullblodshästar. Hästarna har tidigare tillhört Kung Hussein av Jordanien, och det sägs att de bär på speciella budskap. En legend, som visat sig vara högst relevant.Med hjälp av en av stuteriets hästskötare, insåg jag till slut att det är möjligt. Det finns ett annat system, som inte bygger på underordning. Men för att det skall vara möjligt måste man först och främst lära känna sig själv. Det här är en berättelse om hopp, om självrannsakan och om en annan sida av Mellanöstern, som sällan kommer fram i nyhetsrapporteringen.

"Dörr-stjärna"

Skulle göra en dörrkrans men hittade en stjärna i en fyndlåda som blev stommen till denna moss och kottklädda dörrprydnad.

"Renoveringsfynd"

Grannen ska få nya tapeter, så de gamla åkte ut med detta under: Stockholms Dagblad den 4 april 1935!

Det är lite frost/snö på dem.

God mat, soldis och dagens goda gärning

Idag har vi ätit god mat på stadsträdgården i Örebro. Kikärtsbiffar med citronris och jordnötssås + diverse goda sallader och röror. Som avslutades med ett gott yogi-te (mitt favorit-te) och skorpa. Lyxigt!

Inte den bästa bilden av ett sådant trevligt ställe, det är mysigt att sitta och äta i ett stort växthus. Där skulle jag vilja äta julbord!


Solen sken bakom diset och jag knäppte ett par bilder genom bilfönstret.




Dagens goda gärning då... jo, jag har tröttnat på allt krossat glas som ligger på våran promenadslinga genom centrum så Snuttan och jag plockade upp det vi kunde. Vi blev uttittade, men det känns skönt att få bort det mesta av glasbitarna som legat på och intill kyrkomuren där Snuttan (och andra barn och hundar) gärna går. Ett snölager och så ser man dem ju inte, jag tycker det är lite läskigt med vassa skärvor.

Min 6-åring älskar spenatsoppa, men hon gillade INTE att den hade fått det här skojiga utseendet...

Julkalendrar i svt- jag vill ha julstämning nu...

KASPAR I NUDÅDALEN

Jag har sett om 2001 års julkalender och den är så bra! I love it!! Det är sällan jag tittar på film, men denna hyrde jag på biblioteket och tänkte att dottern ville se den men hon tyckte väl sisådär om den. Men mig passar den, jag bär den i hjärtat och lever med den nu ett tag, så mycket tycker jag om den.

Så här står det skrivet om filmen på nätet. Lite fattiga presentationer då det ryms så mycket mer i filmen:

Recension 1: Kaspar i Nudådalen var SVT:s julkalender 2001. Den utspelade sig i en liten by i norra Sverige som hette Nudådalen och handlade om 8-årige Kaspar (Axel Zuber) som bodde i ett litet hus med sin morfar (Per Oscarsson). Johan Ulveson var också med och spelade lanthandlaren Atom-Ragnar, en ganska dryg ägare till byns enda livsmedelsaffär. Berättare var Shanti Roney och under ungefär halva serien så handlade det om Kaspar och hans morfars problem med att behålla huset. Byns rikaste man Åhman (Leif Andrée) ville nämligen riva huset för att bygga ett hotell där och morfar hade slarvat bort köpekontraktet för huset.

Recension 2: Nudådalen - en by som är så liten att den inte går att hitta på några kartor. Där bor Kaspar och Morfar. Kaspar är åtta år. Hans föräldrar reser runt i världen och försöker råda bot på världseländet. Fast det är nog som Morfar säger, att det inte är någon större idé. Världseländet är som vädret - det tar liksom aldrig slut. Kaspar trivs hos Morfar, även om han kan vara rätt vresig av sig. Och Morfar trivs med Kaspar, även om han tänker lite för mycket ibland. Man kan nog säga att både Kaspar och Morfar trivs med livet, precis som det är. Och så bor Lisa där.

En annan julkalender som jag inte sett om i sin helhet men som jag gärna skulle vilja se är Allram. Återigen, jag gillade den mer än dottern...

2004: Allrams höjdarpaketAllram Eest, vår frälsare i etern, sände jul-tv tillsammans med Tjet från en stuga i norrländska fjällen. Bland annat fick vi uppleva äventyr och vardag tillsammans med Höjdarna - ett gäng vänner på ett hustak någonstans med ett eget universum.

En liten skogspromenad

Vi hittade några översnöade kantareller också.

Alla Helgons Dag

Snuttan och jag gick till kyrkogården idag. På vägen dit hittade Gullungen ett ishjärta som hon lade på graven så fint, helt på eget bevåg.



Så tände vi ett ljus för min goa farfar, som jag känner finns med mig ofta, och det är jag så glad för.

Här är minneslunden där vi också tände ett ljus.

Is

En frusen vattenpöl...

...som när man tittar närmare på den faktiskt liknar en glad isbjörn!