tisdag 23 september 2008

Jag - en lyxtjej?

På väg till affären imorse mötte jag en kvinna som frågade mig:

-Vad gör du?

Jag är sjukpensionär, svarade jag.


-Jaha, du är en lyxtjej, sa hon och gick vidare.



-Ja, svarade jag tveksamt med ledsen röst, fast det hörde hon inte, hon var redan på väg till jobbet.



Jag undrar om hon verkligen skulle vilja byta med mig. Jag skulle gärna hoppa i hennes friska kropp och gå till jobbet. Då kunde hon få bo i min värkande kropp och leva lyxliv - fattig, sjuk och ledig...

Jag tror inte hon skulle gilla det. Det blir inga pigga, raska promenader som den kvinnan annars brukar ta.



Jag skulle gärna leva lyxliv dock. Frisk, rik och glad. Med kraft att göra det jag ville.



Kanske är det bättre att hon tror att jag lever ett lyxliv än att hon tänker eländiga tankar om mitt liv. För det räcker ju att jag gör det. Ibland är det svårt att hålla humöret uppe, speciellt när jag möter människor som så enkelt kastar ur sig något som var menat att svida till. Eller så tänkte hon sig inte för, jag vet inte...



Men så finns det ju goa människor också, gulliga Zanna som i all välmening utmanat mig med att lista 6 glädjande saker. Vissa dagar är mörkare än andra och idag är en sådan dag men jag ska iallafall lista de saker jag lättast kan känna glädje över just nu. För jag vet också att det är viktigt att fokusera på något bra.

1. Min goa unge såklart, hon är alltid det bästa som finns.



2. Att småfåglarna kommer så fort jag drar upp persiennen på morgonen och ber om solrosfrön till frukost.



3. Att jag har en trivsam lägenhet.



4. Mat för dagen och chokladbit till kaffet.



5. Att solen skiner så jag kan hänga ut tvätten.



6. Tvn fungerar igen.





(Frostigt landskap - gör mig kanske mer lugn och tillfreds än glad. Vackert är det iallafall.)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nämen, vad var det för hemsk människa??? Hur kan man säga något sånt? En liten tröst är kanske att det bara är tragiska och misslyckade människor som häver ur sig sånt, en människa som är tillfreds med sig själv tänker ett steg längre. Tänk vad mycket folk tror & tycker...jag blir så trött! Huvudsaken är ju att vi alla bidrar i samhället - och det kan man göra oavsett om man arbetar med ett "riktigt jobb" eller inte. Så det så! Och att kunna vara tacksam för det man har är så viktigt!
Kram på dig, lyxtjejen!

Åsas Kammare sa...

Tack, goa Soffy! :) värmer gott..